Ensam..
Det är så tråkigt utan Dennis, han jobbar å jobbar. Det är ju bra iof, vi måste ju ha pengar till våran resa i september. Nästa vecka kommer bli ännu tråkigare, för då kommer han jobba hela veckan alla dagar utom söndag plus att det är 13 timmars dagar. Denna vecka går ju bra då jobbar han bara 8 timmar. Jaja, det kommer ju nånting bra av det hela. Känner mig lat som inte kan dra mitt strå till stacken å tjäna pengar. Längtar tills den dagen jag kan börja jobba igen.
På lördag ska vi på bröllop, ska bli skoj, vet dock inte vad jag ska ha på mig än, provat en massa kläder idag men jag är så himla tveksam. Tänk om man kunde gå ner några kilon så man fick på sig sina kläder som ligger å dammar i garderoben. Vill inte göra mig av med dom heller för jag har ju en liten förhoppning om att man ska gå ner i vikt nån dag. Men tror det ända som hjälper för mig är att skaffa mig ett jobb där man får röra sig så mycke man kan men jag kommer ALDRIG att sätta min fot innan för städbranchen igen, det kan jag säga! Det är ett så j*vla sugit jobb så det finns ju inte.
Man ska väl ta å skola om sig å bli nå helt annat, hoppas bara man orkar genom föra det hela med två barn och en arbetsnarkoman till gubbe.
Längtar så himla mycket efter hus jag är så less på att bo i lägenhet, grejjer överallt å nästan ingen plats att röra sig på varken för oss eller barnen. Neo börjar bli en stor kille nu men det dröjer nog en stund till innan han vil utforska världen, just nu skriker han bara när han ligger på mage, han vill verkligen inte de. Det är lite synd, Liam var ju rätt så snabb å börja dra sig framåt, han va ju bara 5 månader, å han älskade att ligga på mage. Vilken skillnad det kan va.
Nä ska ta å laga nån mat åt mitt hungriga barn som bara tjatar på mig
